Infanteri – Befäl

1-Toppbild-Infanteribefal

Infanteri Befäl

 

 

Det svenska infanteriet var organiserat i regementen, bataljoner och kompanier. Det gick 2 bataljoner på ett regemente, 4 kompanier på en bataljon och således 8 kompanier på ett regemente. Regementsstaben bestod av Översten, Överstelöjtnanten, Majoren och Regementskvartersmästaren. Varje kompani omfattade 144 man uppdelade på sex korpralskap med 24 man och 1 korpral i varje, dessa är i sin tur bestående av 4 rotar med 6 man i varje, 2/3 musketerare och 1/3 pikenerare. Det högre kompanibefälen var kaptenen, löjtnanten och fänriken. Underbefälen var fältväbeln, sergeanten, föraren och korpralerna.

Överofficerare

 

 

KAPTENEN
Var kompaniets chef. Han skall ha mer förstånd än alla andra på kompaniet, exercera folket väl och föregå dem med ett gott exempel. Han skulle se till att allt vid kompaniet gick väl och skickeligen till. Som en fader för sina barn skulle han försvara och försörja sitt kompani och vara deras förespråkare inför översten.

LÖJTNANTEN
Var kompanichefens närmaste man. Han skulle vara en tapper, förståndig och väl exercerad karl, på vilkens skuldror hela kompaniet skulle vila. Han måste därför kunna mycket mer än de andra om kommandon i bataljer, om stormningar, skärmytslingar, patrullverksamhet, fältarbeten och om "offensive eller defensive fäktande".

FÄNRIKEN
Skulle vara en sedlig, stilla, nykter, kysk och därtill tapper karl. Han skulle vara gudfruktig och full av medömkan, så att om någon fattig soldat förtjänade något straff, hade fänriken rätt att avge förbön om nåd för honom. Fänriken skulle också sköta exercisen och inspekterade de sjuka.

Underofficerare

 

 

FÄLTVÄBELN
Ofta den äldste sergeanten. Hade ansvar för förläggningen och ordningen i lägret. Han bestraffade de soldater som gjort sig skyldiga till enklare förseelser.

SERGEANTEN
Skulle vara kompaniets öga. Han skulle därför vara särdeles kvick, exakt och hurtig. Han ställde upp kompaniet och såg till att allt stod rätt till i rotar och leder. Han skulle rapportera vilka karlar som var frånvarande och känna varje soldats förmåga.

FÖRAREN
Skulle biträda fänriken samt svara för trossen och de sjuka vid kompaniet, för uppröjning av marschväg och för utseende av lägerplatser. Han skulle även bära fanan vid marsch som sedan fänriken bar i strid.

Gruppbefäl

 

 

FURIREN
Skulle märka ut kompaniets lägerplats. Han skulle också ta emot provianten och dela ut den till kompaniet. Furiren borde vara en orädd karl, eftersom det bland hans "gelikar" fanns många som "med stor mun skryta och skrämma andra ifrån deras val om kvarteren eller provianten". Sitt kompanis rättighet måste han "manligen defendera".

KORPRALEN
Hade ansvar för sitt korpralskap och tillse att manskapet alltid var ”alerta”. Både i fält och förläggning skall korpralen genomföra ständiga visitationer och alltid veta var knektarna befinner sig för att ögonblickligen samla dem. Korpralen skulle se till att vid patrull, vakttjänst eller andra kommenderingar ta manskap ur olika rotar och se till att inte samma soldater får utföra mer än andra. Korpralen skulle se till att avlösningarna fungerade och anmäla sjuka till föraren.

RUSTMÄSTAREN
Skulle ha hand om ammunitionen och dela ut den efter order till de meniga. Han skulle också visitera gevären och se till att de hölls färdiga och rena. Alla vapen skulle förtecknas. Vid strid delade rustmätaren ut ammunitionen till varje man och såg till att föra med sig extra ammunition på vagnar som snabbt skulle kunna fördelas.

Övriga befattningar

 

 

MÖNSTERSKRIVAREN
En halvcivil tjänst, mönsterskrivaren hade hand om rullorna, löneutbetalningarna, mönstringsrullorna, han var även kompaniets arkivarie.

MÖNSTERDRÄNG
Duglig och stadig karl med god glattbössa eller gevär, personlig uppassare till en överofficer och avlönad av kronan.