Marketenteri

Den stora tross som som vanligtvis följe med armeér under 1600-talet avvecklades under Carl XI tid. I stället skulle armeén själv sköta sitt underhåll med mat, furagering mm.

Vid varje kompani anställdes en marketentare med en tvåspänd marketentarvagn eller kärra med personal, dessa var civila. Marketenteriet tillhandahöll bl a öl, brännvin, tobak, extra matbröd och sockerbak. Här fanns det alltså möjlighet för manskapet att spendera sin dagslön. Marketenteriets verksamhet var hårt reglerad och profossen höll noga uppsikt så att det inte serverades undermålig mat och dryck, att fastställda priser hölls och att de stängde i rätt tid, på kvällarna vid tapto 9.00 på kvällen. Ur dagordningen: " Reträtten slås på trummorna. Eldarna släckas bakom lägret och alla marketenterier skola tillslutas. De markententare, som befinnes att sälja brännvin eller öl efter reträtten eller hysa folk och näring, köres ut ur lägret.

Marketenteriet var dock en viktig del för försörjningen och värdesattes högt. Förordningarna föreskriver te x att: " I lika måtto böra Marqvetentarna ej tvingas at sälja sina waror til någon annan, än till dem, som dem betingat hafva." Även att ingen officer fick konkurrera genom att driva marketenteri eller annan handel vid sidan om sin tjänst. Det står också: " Alla marknadsplatser och utwiste ställen för köpmän och Marquetentare, så wäl wid högqwarteret som Regementerna, hållas i samma wärde, som under flygande Fana och stående Wact."

Annars var de få kvinnor i armén även om de förekom. Det finns uppgifter om att underofficerare utverkade tillstånd för sina hustrur att delta som kuskar vid kompaniet.

Vid mobiliseringen av fältarmén i december 1699 framlade överste Posse vid Livgardet ett antal frågor som behövde lösas innan uppbrottet. I sista punkten hade översten framhållit, huru nödvändigt det vore, att några kvinnfolk enligt gällande bruk medtogos vid varje kompani för bakning, tvätt och "bussarnas renlighets skull" och förfrågade sig om det antal som Kungl. Maj:t ville tillåta medfölja. Härpå lämnades inget svar. Före uppbrottet från kvarteren i Ermeland 1704 infordrade Karl XII uppgift på " kvinnofolket av Livgardet, som gått med ifrån Sverige." Posse lämnade dessa uppgifter och frågade hur många som fick följa med, tyvärr finns inget svar bevarat. Troligen fick många duktiga gardeshustrur stanna kvar men ett antal följde med armén, de spåras här och var, sist nämns de vid hemfärden från fångenskapen i Ryssland.

Fanns det då prostituerade? Knappast, när man gick i fält år 1700 var man i dessa och andra avseenden långt från trettioåriga kriget, vars rutiner ansågs vara barbariska och kontraproduktiva.